Borrekaupangen 2016

I lördags blev det en tur till Norge för att plundra och härja! Eller, snarare njuta och idka byteshandel, men visst låter det mycket tråkigare?

Dessvärre inföll tre vikingamarknader samma helg detta år. Nämligen Borre, Foteviken och Stallarholmen. Borre är dock bara vartannat år, så valet var rätt självklart.

Det regnade och var grått när vi anlände till de gamla och mäktiga Borrehögarna (Borrehaugene) – Norges största gravfält daterat till 600-900 e.Kr. Molnen skingrades så småningom och solen sänkte sina varma strålar ned över den historiska och magiska platsen.

Det tråkigaste för min del var att min kamera legat i viloläge och laddat ur det mesta av batterier, så det blev endast ett fåtal bilder tagna i autoläge. Jag tänkte att ett gäng ok bilder är bättre än inga alls…
Detta får dock bli en lärdom inför nästa gång!

Annonser

O Tysta Ensamhet

Så, nyligen slog det mig att jag varit singel i vad somliga skulle kalla en evighet, närmare bestämt åtta (!!!) år.

När jag berättat detta för olika sorts människor får jag alltid samma respons: ”Vad är det för fel på dig då?”.
För så är det tydligen. Har man inte haft ett seriöst förhållande på några år så måste det vara något fel på en. Att man haft fullt upp med annat, fokuserat på sig själv eller helt enkelt inte hittat någon som får en att känna det där, det existerar inte.
Möjligtvis kan någon köpa det sistnämnda, men då handlar det istället om att man är för kräsen. Nej, krav ska man inte ha. Att vara kär i människan och kanske till och med ha något gemensamt, vad ska det vara bra för? Huvudsaken är väl att man har någon?

_MG_1324

Jag känner mig så brutalt ensam i den här världen emellanåt. Inte för att jag är singel, utan för att jag inte känner att jag passar in.
Jag vill ha djup, mening, äkthet och själ. Något som inte passar in i en värld där yta och status härskar. Där människor är objekt och så länge ytan är fin bryr sig ingen om vad som döljer sig under den.

Jag vill lära känna en människa på djupet. Jag vill stanna uppe hela nätter och bara prata.
Veta personens rädslor och innersta önskningar, höra anekdoter från barndomen, prata om universum och alla dess hemligheter, skratta tills vi kiknar, diskutera konst och poesi, titta på stjärnorna och undra vad mer som finns där ute…
Jag vill ha något mer. En bästa vän. En själsfrände. En tvillingsjäl.

Någon som vill följa med mig in i djupa urskogar, på vikingamarknader, på äventyr genom Europa, till museer och konserter.
Någon som inte tycker att jag är knäpp för att jag dansar hem när det regnar, eller för att jag sitter uppe om nätterna och målar och lyssnar på obskyr musik, utan någon som gör det med mig!

För kan jag inte få detta, då är jag hellre ensam.
Jag är hellre lycklig på egen hand än olycklig tillsammans med någon.

O tysta ensamhet,
var skall jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet,
skall mina dar försvinna.
En börda tung som sten
mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
som kärlek rätt förstår.

-Olof von Dalin (1708-1763)

Att finna Ljus i Mörker

Förra veckan var verkligen en plåga för mig. All min oro inför framtiden överväldigade mig och förvred mitt sinne totalt.
Jag var fast i en järnhand av mörker som tärde och åt mig inifrån.
En dunkel dimma låg tät över mitt sinne och allt mitt hopp var som dött och begravet.

Med andra ord mådde jag riktigt dåligt. Befogat, på sätt och vis, då jag fortfarande är fast i en paralyserande väntan på svar ifrån de skolor jag sökt och den panikartade känslan av att jag snart ska flytta och inte har någon ny bostad (och inte heller ”kan” söka förrän jag fått svar om jag blivit antagen till någon skola).

Men sedan, från ingenstans, hände det som hänt mig så många gånger förr. Mitt i det svartaste avgrundsmörker visade sig en skör ljusstrimma av hopp.
Desperat klamrade jag mig fast vi denna lilla strimma och sakta men säkert ökade ljusstyrkan. Mörkret släppte långsamt sitt grepp om mig och kvar blev till slut endast skuggor.

För som ni vet kan ljus inte existera utan mörker och vice versa. Mörker kan inte försvinna, men vi kan välja att dväljas i ljuset istället för i skuggorna.
Det sitter helt i huvudet och det är upp till oss själva var vi vill leva våra liv.
Jag kan inte göra annat än att acceptera min situation och väntan är oundviklig. Däremot kan jag välja att vara nöjd i min väntan, istället för att må dåligt och få panik i den.

Ljuset finns överallt, om vi bara väljer att se det och omfamnas av det! ♥

nocturniaaaa

Fenriz och Valkyria

Världens finaste katter är vad jag har. Inte det minsta partisk är jag när jag säger det heller, haha 🙂

De har hängt med mig genom vått och torrt, lycka och sorg.
Vissa dagar och nätter är de en plåga. Som igår natt när Fenriz sprang och stal hårsnoddar hela natten och till slut lyckades krossa en glasburk i handfatet så jag vaknade med ett ryck och fick gå upp och städa upp glasskärvor i hela badrummet.
Eller när Valkyria leker ninja och hoppar upp och hänger i gardinen, vilket ibland resulterar i en trasig blomkruka eller en sönderriven gardin.

IMG_1101
Fenriz(ulven)
IMG_1125
Valkyria

Oftast är de dock hur härliga som helst! Som när Fenriz kryper ner under täcket bredvid mig och spinner mig till sömns. Eller när Valkyria buffar på mig för att jag ska lägga mig tillrätta så hon kan ligga på min mage.

Väluppfostrade är de också (för det mesta). Fenriz kan stå på bakbenen, öppna dörrar själv och älskar att leka apport. Valkyria är bäst på att skälla/pipa på mig ifall något saknas eller är fel och på så sätt blir de aldrig utan vatten, mat eller fräsch låda. Har dock bra på koll det ändå nu för tiden, men det är aldrig fel med en påminnelse 🙂

Är helt enkelt bara enormt tacksam över att ha dem i mitt liv. Ett hem utan djur är endast en bostad! Så vart jag än hamnar framöver så vet jag att jag kommer trivas, så länge dessa hårbollar är med mig

IMG_1107

IMG_1150

Balsam för själen

skog5

Att vara ute i naturen när solen skiner och syrenerna förtrollar luften med sin magiska doft, det är balsam för själen!

Knäppte bara några snabba bilder med telefonen, men en annan solig dag ska jag banne mig ta en heldag med systemkameran och gå loss totalt.
Funderar på en sväng till Delsjön framöver. Packa med matsäck och gå dit vinden för mig.

Sparlösastenen

På vägen hem i lördags stannade vi inte bara till vid Levenestenen, utan även vid Sparlösastenen, som helt ärligt är en betydligt mer fascinerande sten.

sls3.jpg

Stenen har två olika runalfabet (16-typiga kortkvistrunor och urnordiska runor) samt flertalet bilder.

Näst efter Rökstenen i Östergötland anses Sparlösastenen vara Sveriges mest berömda runsten.

sls1
Sparlösa kyrka

Jag är inget fan av Kristendomen, men fina gamla kyrkor (och andra byggnader givetvis) ligger mig varmt om hjärtat.